Bakom fyra väggar

mellan de fyra vita hör jag hemma

På ett Riktigt psykhus med män av klistriga händer

dreglar och går med stärkta kragar som präster

tror att de helar, när de inte ens vet

vad det är i min hjärna som felar

och patienterna här bär fragma i sina väldiga munnar

det droppar som syra medan mina tårar faller

ifrån ögon aldrig så blå som nu

Nej kom Inte hit! Håll dig borta kära du! 

Jag hör hemma här

det gör inte en svan som du

Inte skall väl en ängel med tårar

fallande likt snö i stjärnfall

sitta vid en döendes sida som ännu lever

bort och kom inte åter förrän jag är borta

för alltid