Händer, rynkiga händer

Tårar på kinder, Gamla kinder, Våta tårar

och hela hon är abstraktheten själv

Så Onåbar, kan ej ta på hennes kinder

Torka hennes tårar

Något så ungt som så plötsligt

blivat något så gammalt och slitet

Rör vid henne i en spegels kalla glas

då hon faller sönder i molekyler, ett grått moln

Hon är ett hologram

något jag viftar efter

försöker finna i luften

gripa tag om och sedan aldrig släppa

Men att finna något i luften

vare sig är eller var något lätt

Men jag...jag lär mig och snart

skall jag finna dig igen

Hur länge, Hur gammal?

18 år sa du, 10+FEM+3 TON!

Men nu ska jag lämna dig

med dina papper och skrumpna fingrar

Nu med Två ord skall jag lämna dig

levande-döda och vi...

vi är de båda