...

Jag tror inte jag klarar det här
jag är blottad till märgen,
uthängd i ljuset för att granskas
av statiska läppar,
laddade med ideal som inte alls
passar mig,
de trycker ihop mig.
Denna korsett
skär in sina band huden
rispar in sitt brännmärke på hjärnan
och sitter där och
växer,
som en cancer.
Jag vet inte hur jag hamnade här,
tryckande i mörkert.
Av kravet att leva,
viljan att existera, kanske.
Men när ljuset råkar klicka till i mina ögonglober
och när fuktiga svettdroppar
ringlar ner
för mitt nyckelben,
när jag ser mig själv som i tvåsamhet
på vardera sida av spegeln
ska jag börja försöka
leva
som innan,
försöka flamma upp och bränna
köttet av mina ben
så jag kan återfödas,
entligen.

...