Våren har tagit paus
inatt

Fryser
och ryser
inför ekot av
en röst
från en tidlös grav

fylld av minnen
bland sinnen
i fullständigt kaos

Skänker ingen tröst
att tiden gått
och ännu går
när det som inte längre är
först nu blir förstått

i stort som smått

då skörden mognar
sent med åren
efter vad som såtts
en gång i de förgångna såren

Men våren har tagit paus
inatt
och från graven
hörs ej några skratt

blott bara ekot
från de allra sista slagen
och den kvardröjande
något beslöjande
innebörden

av orden
fällda av en man
som varseblev den sista dagen
av sitt liv på jorden

en senvinternatt
fylld av närvarande död
frostskimrande röd
av oändliga strömmar av blod

och inte en själ som förstod

''Imorgon
är vårens första dag
såvida den ej blir försenad
Men Idag stod mitt och tillika
vinterns sista slag

En djävla tid att behöva dö

när det är tjugo grader snö
och kallt till knäna ... ''