Aldrig passerar väl dagen utan en uns av smärta

Jag har nu märkt att jag föddes med tre-tusen

redan brustna hjärtan

Aldrig har jag väl någonsin burit ett helt hjärta

ty det är endast saga för mig

Aldrig kan jag stoppa världen ifrån att hända, såra mig

men jag kan stoppa dig ifrån att fortsätta

din martyr där du förtvinar och mördar

får mitt hjärta att försvinna ännu mer

Ty nu  stänger jag dörren om mitt hus

om mitt hjärta klart så skört

den röda rosen vissnar och du bryr dig inte ens

men Nu skall jag Äntligen rädda mig själv

genom att lämna Dig bak i mitt förflutna

men någonstans finns du ju så klart kvar

De minnen jag har kvar av

trots att de sårar mig så

får mitt stygnfyllda hjärta att brista

om så endast en smula där hoppet ännu sipprar ut

men jag ska nog klara mig

Utan Dig