Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag visste inte vad jag skulle döpa den till, men det blev så här tills jag kommer på nått bättre


men du, du får plats precis här brevid, och mina armar räcker precis runt dig


Jag önskar
månen
kunde landa
och sova brevid mig
i min säng

för rädslan kryper i skinnet och letar sig
upp till toppen på varje hårstrå
och ljuset är det ända som kan söva mig
nu

Jag önskar en stjärna
kunde falla på min kind
och krypa upp till mitt öga
och ge mig den glimrande glimten

för ensamheten färgar mina ögon svarta
och en stjärna är det ända som kan uppliva dem

Jag önskar att
universum
kunde ligga i min famn

för tomheten som finns där är för tung
för mina armar
och universum är det ända som kan fylla dem

Jag önskar du kunde dyka upp någon gång




för månen kan jag aldrig få
och en stjärna kan jag aldrig fånga
och universum kan jag inte ta ifrån oss





men du, du får plats precis här brevid
och mina armar räcker precis runt dig




Fri vers av Fantasioffer
Läst 350 gånger
Publicerad 2007-04-17 23:23



Bookmark and Share


    ej medlem längre
håller med en av föregående talare och säger
att slutet är helt suveränt.

egentligen behövs det inget mer än bara
dem sista kursiverade raderna.
2007-06-28

    Noyle
Läste dikten tyst för mig själv men den slutade bara i ett \"åååååhh\". Denna var din bästa hitills. Visst är du nöjd? :)
2007-06-27

  ungefär
slutet på denna är så sjukt bra! resten också iof, men speciellt slutet
2007-06-19
  > Nästa text
< Föregående

Fantasioffer