Du lät mig andas under denna tiden,
jag slapp linda in allt i siden,

ärlighet var först upp på vår lista,
där vi nystade upp allt det gråa och trista,

tårar ilska och ibland mod,
i allt detta du lyssnade och förstod,

Ibland kommandes med öron ibland med råd,
din tillrättavisning, rättvis men ibland hård.

Så vad gör jag nu när du far hem till ditt hemland.
ja, nu när jag står ensam utan din alltid öppna hand.

Du backade aldrig, du fanns alltid där,
så klart att mitt hjärta nu brustet är.

Vart ska jag andas nu, kära vän,
vad gör jag med tiden jag kallar sen?