Kanske skulle jag kunna vara något annat
den tanken slår mig ofta
Men sen utdelar verkligheten knockouten
Jag är den jag är
och ingen annan

Och hon säger \"Ariane, du har nog inte alltid haft det så lätt\"
Ser hon
hur mina ögon blir blanka
hur allt rinner ur mig
hur svaren försvinner i antydan
och hur syret försvinner med andetagen
Jag vill vara genomskinlig



En sekund kan framkalla tillfälligt hjärtstillestånd
och hjärnförtvining
Men jag tvekar och dör i en timme av hjärnfrossa
och döendet slutar i bulimi
Jag spyr tankar


Och jag vet att ett ihoplappat liv alltid brister
i sömmarna
när man försöker växa
Det håller mig sömnlös om nätterna
Och gående om dagen
Det är bortförklaringen

Solen bleker färgerna
men
Mörkret suddar ut dom


Älskling jag vet att jag sårar dig
genom att överleva
Men jag kan inte andas utan dig
Så andra får ge mig dropp
men jag försöker hålla andan, tro mig

Och kanske är det ett missbruk
att vara miserabel

Men vi vet alla hur det är när
hjärtat slutar pumpa syre
och börjar svälja syra och blod
När kroppen skrynklar ihop sig till fosterställning
när man blundar så hårt att ögonen vänds inåt

Vi vet alla hur det är när vi ser oss själva i vitögat