allt var lika suddigt
som hennes långsamt försvinnande minne
var i herrans namn hon hade lagt sina glasögonen

ja men
se där var de ju
på hallbordet under spegeln

men vem var den där otäcka kvinnan
som så intensivt stirrade ut från den fläckiga spegeln
inte kunde det väl vara hon

med säckiga kläder
hängiga bröst och ett hår som stripade grått

nej
trams

hon var ung
bara tjugofem

högst

och vacker
som en åker i gryningen

hon vände spegelbilden och den tråkiga sanningen ryggen
tog en kopp kaffe med sig till det slitna köksbordet

stolen knakade under hennes tyngd

medan hon sörplade sin tår
försvann hennes tankar ut genom skitiga fönster
undrandes

vad grannarna skulle hitta på för tokigheter idag