pingvinmannen satt i sand

i hans hand fanns en öl parkerad
hjärnan gick på tomgång och autopiloten
var inkopplad

skymningen smög in över landskapet

träden sov när vinden smekte dess löv
himlen rodnade och dimman
kysste havsytan

han lät sina svullna fötter gräva en grop
kläderna var smutsiga men samvetet var rent

han kan ana trummor som spelar
en melodi som fångar honom

plötsligt är han uppe igen
dansande dansande
dansande

han böjer nacken bakåt
ser stjärnorna snurra runt runt
runt

armarna har kastat ölen och han flyger
liksom pingviner gör
på land

och han skriker det högsta han kan
ut

över den solfärgat röda havsytan

och innan skriket landat i dåtid landar han själv
i havsbrynets salta vatten
skrattande

lycklig