Träskmark o du eviga träskmark

finns i dig nu

Ett med dig och ditt ruttnande

och stanken av döda rosor

under utan vilar jag

i hopp om att få ruttna bort

utan att några falska tårar

renar min förfallna avgrund

min gravsten min grav

Alltid har jag väl andats bättre

i min själs egna sumpmark

än i världen