Du lämnade mig
för två år sen
ensam i svampskogen 
såg dig gå 
stod lamslagen kvar

Jag vandrar ännu samma skog
snubblar
stapplar 
skadar mig ibland på
rötter och stenar

Men jag står på mina ben
jag vet att du ser mig
och ser att det var så
du alltid ville ha det

Du bäddade innan du gick
gav mig ett hem
att hysa alla de
jag fortsatt älska
 
Jag ser oss än
ser oss innefrån
och tårar har
blivit salt
livets salt

Andra händer
leder mig
men ingen annan kan
leda mig rätt
än just jag själv
för vår väg genom skogen
är det bara du
och jag som trampat

Jag är på vilsevandring
utan och med dig
och den leder mig hem
om och om igen.