Öknen jag vandrar längs

ger mig inget annat än brännmärken

Ditt leende förföljer mig som en gassande sol på min sky

Dina ögon Dina ord du fäller som regnet

faller faller faller

träden ger vika finns inte mer

och jag faller faller

faller ner

Låt min själ gå upp i intet

följa molnen, molnen på himlen

Låt dina leenden upphöra att bränna mig

Låt dina händer inte elda upp mitt hjärta

Längs öknen jag vandrar

sandstormar

dina ord ditt ansikte

surrar runt mig nu

försvunnen i minnen

en dimma

en dimma av dig

Längs öknen jag vandra

låt mig försvinna

lämna mig nu

jag ber dig

låt mig vara

i fred