Avståndet växer

och jag försöker att kämpa emot

medans dimmorna drar in


men allt blir suddigt

när bilden på min näthinna

sakta fräts upp av kaos


Tomrummet som återstår

är som den pusselbit som saknas

från det där pusslet vi alltid lägger

utan att minnas att en bit saknas


och jag häpnar över avgrunden

vi ställs inför du och jag

när vi vägrar det avsked

som ska göra oss hela