Redan medlem?
Logga in
|
långt,långt. men , jag fylldes av inspiration från en bok jag börjat läsa. läs gärna, kommentera gärna.
Och hur lagar man rebellhjärtan, stackars mormor?telefonsamtal i säkert flera hundra kilometer i timmen flyger en svart-vit skugga mot mormors enrumslägenhet Söder, Stockholm och stackars pojken ser hjälplöst på hur hans skott träffar glaset och känner hur hans naivt rebelliksa hjärta ångrar sig ångrar hans livsskott och bollen går genom fönstret över pelargonia och trädgårdsros,gul mot den antika kristallkronan Och vad ska man göra med rebellhjärtat när glassplittret i mormors kristallrona faller sönder från mormors kristallkrona och sprids över parkettgolvet i mönster av panik som också sprider sig för mormor skriker i telefon nu till grannfrun att där dog minnsann ett arvegods och där, där dog minnsann stoltheten och tjusningen och allt hon gjort för att bevara,putsa, se över sen hennes mamma med katterna dog och hur bortglömt blir inte rebellhjärtat? mormors ögon sväller över under de fläckiga glasögonen och snart snart rinner tårar och blandar sig med glaspaniken på parketten morfar lagt när barnen var små och det behövdes ytor att leka på mormor har täckt ytorna med ryamattor och kanske borde grannfrun lägga på telefonen nu för samtal passar sig inte kanske borde hon fråga mormor om de ska ta en kopp kaffe se till att allting lugnar sig lite fast bara en halv kopp då och absolut ingen bulle men sådan är inte grannfrun så hon lägger på för samtal passar sig inte mormor går fram till den krossade rutan och undrar hur och varför och varför finns fotboll och varför finns naiva människor när mormor inte längre vågar vara naiv mormor suckar stackars bortglömda mormor och hur lagar man rebellhjärtan?
Fri vers
av
aprilsolen
Läst 431 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2007-05-29 21:53 
|
Nästa text
Föregående
aprilsolen
Senast publicerade
Stackars lilla Någon borde fälla bomber(men det är nog inte jag) Bara för revolutionen Galaxen är för tom på ord(vi ska ändra den) Konstaterande Jo, för jag skrev så många ord om dem. Stjärnorna. De glömmer nog det lilla alltet Förlåt mig för det här( eller läs det inte överhuvudtaget ) 
Se alla
|
