Jag vill skriva
om Ruth
Fast jag hellre
talar och
lyssnar
tillsammans med henne

Hon säger:
skit i vad de andra tycker
bara du själv är äkta!

Hon säger
tänk på idag
ta inte ut nåt
i förväg

Ruth
står inte med
båda sina bara fötter
på jorden
hon står i jorden!
och växer för varje gång
jag ser hennes
ögon

Hon badar i havet
innan Mars
tagit slut
Och klagar över
ställen
med bara
pensionärer
Själv
är hon snart 80
Och dricker
whisky
med mig liggande under bordet!

Hennes ärlighet
slår ibland
mig till golvet
och jag reser mig
starkare och förvånad

Med livet kantat
av smärta
lär hon alla
vad livet kan ge
av kärlek
och skratt

Hur fan skriver man en dikt
om en sådan människa
och en sådan kärlek???