när professionella tankar
tvingas gå på plankan
och oseriösa tankar
möts av beundran
isolerar jag mig i gyttjan
och försöker att tänka

men det blir svårt att andas
så jag ber till Messias, halleluja, våran gud
fast han är visst upptagen
med att stjäla eller förstöra
någons liv
så jag börjar skuta heroin

på samhällets botten
spenderar jag min tid
genom att stjäla, knarka
och leva som ett svin

jag har för länge sedan
förlorat allt mitt hopp
och raderat mina drömmar

det är mitt eget fel
så jag kan inte med att be
gud är trots allt,
förmodligen upptagen
med att starta något krig
eller med att bjuda,
något otroget barn på cancer

i en trasig soffa
sniffar jag kokain
och skjuter
en smaklig dos av heroin

tiden försvinner i dimman
min kropp blir allt sämre
och alla tankar
är misshandlade av knark

gud är upptagen med annat
och har inte tid
så jag tar en till, sagolik sil
och blir så satans sympatisk

att jag tar mitt eget liv.