Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till Jonathan - pojken bakom kameran som höll kedjan sträckt ända fram.


Pojken som gick över trasmattekanten.


För femtiotvå almenacksblad sedan
gick en pojke över trasmattekanten,
han gick som pojkar gör
men snubblade aldrig över varpen

han bar ett fransat leeende
bakom bruna ögonbottnar
och hoppet bundet som
ett skavande rep omkring
tankarna.


I dag ett foto
inklämt mellan två böcker
en skrattande pojke
med havsglitter i ögonvrån
och skärgårdsvind i håret
i färd med att slå in en spik i
det nya verandagolvet

......

en bild
fångad stjärnglimt
då klotet tog siesta
en bråkdels sekund
alldeles strax innan någon åter
lade piskan mot hästarnas ryggar.

......

Det fanns två pojkar
och pojken som stod bakom kameran
trär nu årsringar på fingret

han vet
och dagsljuset bländar
när han sätter lager
av tunna plåster över oläkbarhet

och han undrar hur långt en kedja
kan sträcka ut sina länkar

och han vet


Fri vers av _Mian_
Läst 335 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-07-12 02:48



Bookmark and Share

  sister mary
Jag är tagen av detta minne med en sorg som sjunger mellan raderna. De två första stroferna med språket som bottnar i trasmattan - symbolen för minnets trasor- är magnifikt.
2008-02-24

  enkel
Fntastiskt fint skrivet med en dov mystik, som lurade något tragiskt om hörnet aldeles nyss (alla imperfektum! +\"oläkbarhet\") ...
Danshäxa har märkligt nog fel hela vägen trots ett genuint bry om textens rytmer och känsla för antydningar ... märkligt! ... snubbeladraden är ju underbart ömsint uttrycksfull ...
... och om något så borde det vara \"en bild / en fångad stjärnstund ...\" och \"lade piskan...\"
Nice work, all the way through, Mian!
2007-07-12

  danshäxan
Hej!
Jag ha läst din text och du finner mina kommentarer inom parentes. Du skriver med ett vackert språk och använder
många formuleringar jag tycker om. Jag har lagt en del
ändringsförslag - OBS! FÖRSLAG! som du helt kan strunta i
om du känner att jag är fel ute. Jag är bara en enskild läsare
och det är faktiskt din text. / danshäxan :-)

Pojken som gick över trasmattekanten.


För femtiotvå almenacksblad sedan
gick en pojke över trasmattekanten,
han gick som pojkar gör
men snubblade aldrig över varpen (behöver du den här raden?
(det känns som om rytmen mår bättre utan den)

han bar ett fransat leeende (stryk \"han bar\" börja med \"ett\"....)
bakom bruna ögonbottnar
och hoppet bundet som
ett skavande rep omkring
tankarna.


I dag ett foto
inklämt mellan två böcker
(luft här?)
en skrattande pojke
med havsglitter i ögonvrån
och skärgårdsvind i håret
i färd med att slå in en spik i
det nya verandagolvet

......

en bild
fångad stjärnstund (stryk sjärnstund - även om ordet är vackert?)
då klotet tog siesta
för en bråkdels sekund (stryk \"för\" ? - blir tätare utan)
alldeles strax innan någon åter
la piskan mot hästarnas ryggar. (vad menar du med hästarna?
känns som jag får ta ett jättesprång i huvudet för att få in dem)

......
Det fanns två pojkar
och pojken som stod bakom kameran
trär nu årsringar på fingret (här få jag tänka igen...vad är det
för årsringar... känns som ett nytt element i den här sfären)

han vet (bra med en slags gåta - får tänka på intressant sätt)
och dagsljuset bländar
när han sätter lager
av tunna plåster över oläkbarhet (är plåster och årsringar samma?)

och han undrar hur långt en kedja
kan sträcka ut sina länkar (bra med återkoppling på kjedjan
som du introducerar i förtexten men kanske du ska ha den
i titeln - så att läsaren kopplar den tanken lättare.
Den har ju ändå ett rätt stort symbolvärde här)

och han vet
(hm... behöver du den här sista raden? du får ju till
eftertanken ändå...)
2007-07-12
  > Nästa text
< Föregående

_Mian_
_Mian_