Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
vet inte.


Jag bor granne med kosmos.

Svett,
det är varmt.
Något brinner där
inuti
för jag hostar ursinnigt av röken.
allt är så stilla,
därute.
en bläcksvart himmel
håller upp mina stjärnor
och
förmed sig svalkande vindar
ner till mig
från kosmos
Detta är,
Detta är ett av dom få
ögonblicken när livet känns så
kyskt och
levande.
Bara nu, bara för evigt,
finns jag.
Och endå
är klockan halv 4
på morgonen
och jag vågar inte riktigt


sova.




Fri vers av Sofiapoema
Läst 344 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-07-20 03:27



Bookmark and Share


  småbusig
trötthet lockar fram den bästa inspirationen... och klockan 4 en fredagsmorgon är det nog rätt ensamt om man är vaken i kosmos..
2007-07-20
  > Nästa text
< Föregående

Sofiapoema
Sofiapoema