Det där vi, var det bara en fas eller var det bara ett andetag?
Jag tror inte jag klarar det utan dig, det där med att glömma dig
Jag saknar dig redan
Jag vill ha dig här så att jag känner din kroppsvärme, dina hjärtslag och dina andetag.

Jag vill bara försvinna bort från allt dåligt med dig.
Bara att jag kan få ett sista gott minne med dig.
Jag vill inte fortsätta utan dig
Kan du inte lyssna på vad jag vill för en gångs skull?
Du gjorde inte ett skit för mig.
Du är allt för mig, allt jag kunnat tänka mig och du förstörde det vi hade.

Jag är genomskinlig utan dig

Jag kan inte förklara vad du betydde för mig.
Jag saknar dig
Du är den biten av mitt hjärta som kommer saknas för evigt.
Det känns så tomt utan dig och det är så många frågor som jag aldrig kommer få svar på.
Du är bara ett enda stort mysterium för mig just nu.
Mer som en främling än den som jag älskade.

Varje steg jag tar, varje andetag och varje ögonblick så ekar det över hur tomt det är inuti mig.

Men att jag tänker inte tala om hur mycket jag saknar dig.
Det är någonting jag får klara av själv, och det kommer bli tungt men det är sånt ma får leva med.
Jag ska komma över dig och jag tänker inte låta saknaden ta all min energi som du gav mig. All livslust jag fick och jag älskade dig.
Det finns ingen bättre, du har allt jag saknat.
Du var allt jag önskat mig, du var jag.

Men vi var ett enda stort misstag, ett felsteg av båda.

Tänk så mycket ett enda misstag kan förändra en dag, ett liv och en livsstil.
Alla ord som var nämnda och hängde imellan oss, vad betydde dom för dig?
Var dom vara ord, ord som inte längre någon förstår sig på?

Jag behöver dina hjärtslag
Ord som alla försöker leva upp till men ger upp halvvägs och överger dom?

Jag är bara halvvägs utan dig, men du ville inte ge mer än hälften för mig.
Jag känner mig som en nystickad tröja med kärlek i varje maska som kliar och blir bortslängd.

Jag är inte mer än ord, en i mängden, en som bara försvinner bort med allt.
Jag försöker och misslyckas men ger allt och försöker igen, men när ingen mer försöker så ser jag inte helheten i det.
Jag känner mig strandsatt i en båt utan roder utan dig
När ska tiden ta en paus och kolla att alla hänger med?

Jag vill bara sätta mig brevid livet och fråga vad det är frågan om, är det här verkligen rättvist?

Jag har redan svaret, men jag ser det som ord som blåses bort.
För utan dina andetag är jag som en klocka utan batteri, allt står still.
Som ett litet barn utan namn, vem är jag utan dig?

Jag hoppas du ser vad som har blivit av mig, en enda röra,

Jag vet inte var det gick fel, men någonstans slutade lusten orken och tanken på lycka.
Jag kan inte kalla oss perfekt, men min värld som du byggde upp är du gud, luften, ödet och döden.
Kan någonting vara så fel som oss?

Jag älskar dig