Cher Monsieur

Befinner mig på ett tåg på väg hem – Ni vet varifrån…
Ser de gröna vidderna dra förbi fönstret och vattnet i den stora kanalen glittra – lika förföriskt som Era ögon.
Det får mig att tänka på havet, där Ni befinner Er i detta nu.
Det sövande rytmiska dunkandet vaggar mig till ro och jag låtsas leende att det är Ni Monsieur som gungar mig i Er trygga famn.

Likt en Nymphea Alba utanför, står jag i full blom.
Ni vårdar och ansar mig ännu - trots den långa tid som förflutit sedan jag såg in i Er vackra själ.
Min kärlek till er verkar evinnerlig.
Men vad gör väl det?
Ingen av oss verkar då ta någon skada därav.
Se mitt lilla svärmeri som en ren tacksägelse!

Vet Ni Monsieur, det talas om Er!?
Jag brukar inte lyssna till slikt prat , men ibland kan det vara svårt att undgå.
Det sägs bland annat att Ni ”kvittrar” då ni språkar med Er hustru.
Det skulle jag bra gärna vilja höra!
Hur låter Ni Monsieur då Ni kvittrar?
Det påstås också att Ni är en snobb!
Det kan jag tro!
Ni vet i alla fall att föra Er och med smak välja Era val – om än något tvetydigt… hein…?

Tåget passerar nu en vacker vit gotisk kyrka, faktiskt på min vänstra sida…
Finns det något som tilltalar mig, så är det tanken på att få bese en storslagen sakral byggnad tillsammans med Er Monsieur.
Där skulle vi kunna insupa rymdens atmosfär och skåda änglarna - även om inga trumpeter skulle ljuda…ha…ha…
Jag vet att Ni får mina brev och läser dem alla.
Det gläder mig mycket att Ni låter mig hållas.
Innerliga hälsningar
du coeur Clara. W.