Jag skjuter
inte budbäraren
jag siktar inte ens
han springer
bara ängsligt
med sina pergament
som ska undertecknas
med mitt blod

Jag skjuter inte
den som betraktar
eller inte heller den som läser
jag har ingen ammunition
för sådant

Jag skjuter ingen
dels för att
jag inte kan eller inte vill
och dels
för det enkla faktum
att jag inte äger
ett vapen

Jag skjuter inte budbäraren
eller pianisten som spelar
efter andras falska noter
ett spel mellan vänner
ett oändligt spel
som gör mig
till den svarta brickan

Och djupt i lejongropen
fortsätter
budbäraren
att blidka tänderna
med sina vackra sånger
och lever vidare i sitt liv.