Skon hade väldigt starka nypor. Det medgav till och med Andersson, som ändå skulle föreställa skolans starkaste.
Skon hade som hobby att med bilantenner snärta till paddorna i det som inte längre är ett träsk, utan ett flott radhusområde. Fick han in en träff exploderade paddan i ett moln av sitt eget kladdiga innanmäte. Jag förstod aldrig riktigt tjusningen med det där, även om det på ett sätt var en imponerande träffsäkerhet. Skon kunde kasta boll längre än någon annan.
En gång hade jag ett foto på honom på vilket han är långhårig och har en grönfärgad glödlampa i käften.

Jag hade inte tänkt på Skon på säkert 30 år, men så hörde jag en låt av Thomas Ledin vilken han presenterade som ett barndomsminne. Då kom jag plötsligt att tänka på Skon.

Och jag har aldrig gillat Thomas Ledin