Så länge vi har varandra är vi oslagbara.
visst var det så vi sa.
tillsammans kan ingen slå oss.

Jag minns det så i alla fall.
Vi gick och gick.
tillslut kom vi på att tillsammans är vi allt
som ingen annan kan vara.

Vi brukade ligga i timmar och titta på molnen
som flög förbi oss.
vi var glada tillsammans.
Och vi tänkte på att
efter regn kommer solsken.

För vi båda hade det jobbigt då.
vi stöttade varandra.
tillsammans var vi starka,
alldeles okrossbara.

Men ensamma var vi alldeles svaga,
för svaga. Alla fick trampa på oss.
Tiden utan varandra var jobbigast.
för då var ingen av oss starka.

Och jag hoppas att det fortfarande är så.
Att tillsammans är vi oslagbara.
jag tror det.
fast det inte syns.
innerstinne behöver vi varandra.