Låg och dåsade med 12 år igår innan han skulle sova. Vi brukar sno till oss en lugn stund precis innan sänggåendet för att sammanfatta dagen och förbereda oss för morgonens bravader.

När jag då ligger där och suger i mig lite vara-nära-stora-mammas-bäbis-går-enbart-för-sig-i-mörkret-när-polarna-inte-ser-doft känner jag plötsligt en helt främmande odör i min nos.

- Du luktar ju svett, lilla gubben! Hur är det ens möjligt?

- Jamen Mamma, säger då det lilla livet belevat. Jag håller på att bli man.

- Och när hände det, frågar jag och tittar på min lilla bebis och ser bara Pampersrumpan och vällingflaskan flimra förbi på min näthinna.

- Tja, jag har ju börja få hår på dången också. Under armarna med. Kolla!

Så lyfter han på den spaghettiliknande armen och i den pyttelilla armhålan kan man faktiskt ana ett litet genomskinligt strå i rätt ljusvinkel.

- Då är det bara att åka till Storkonsum imorron och köpa Deo, säger jag med gråten i halsen och funderar på om ett valpköp skulle eliminera mitt daltande med min nya lilla man.

Vid middagen nästa dag säger 12 år till 17 år:

- Haru tvättat dig under armarna idag!

- ?

- Det måste man göra innan man sätter på Deo!

- ?

- Jag har blivit man, förstår du. Jag luktar svett och har köpt en Deo. Åssa har jag fått hår på dången.

Så doppar han yttersta tungspetsen i den hemmagjorda potatis och purjolökssoppan och ser inte ett dugg manlig ut.

- Vafan jag äter, säger 17 år.

- Har Du fått hår på dången ännu, frågar 12 år och sträcker sig efter våfflan istället.

17 år låtsas inte höra och dyker manligt ner i soppskålen.

- Mamma har Du kollat om 17 år har fått något hår på dången?

- Men vafan är det för fel på dig, gapar 17 år. Tyst unge!

- Jamen har Du inget hår på dången så kanske du borde gå till doktorn. Kanske du kan få någon dång medicin eller nåt.

- Morsan för helvete, ta bort ungen!

Så rusar 17 år från bordet utan våffla och försvinner ner till sig.

- Nähä, säger 12 år belåtet och tittar på maken. Då är vi bara två män i denna familj än så länge.