och då, bättre sent än senare
förstod jag att det inte var dig
jag älskade utan alla stunder
med dig när du sjöng för mig
och när vi satt i din bil alla
de där ljumma sommarnätterna
och längtade bort till andra
kontinenter

och den där gången
när vi gick i flera timmar
och du gav mig en prästkrage
och sa att jag var söt
och jag tror du menade det
men det spelar ingen roll för
du var någon annans men
det kändes inte så

och den där natten när allt
var annorlunda
och vi var så nära varandra
och alla dina ord var stora och
falska men jag trodde dig
och dina famn var så varm och trygg
och jag hade kunnat döda för att få
känna det igen

och den andra natten när allt förändrades
stora blöta tårar rann och rann och rann
men du satt orörlig och det var dimman
som gjorde det och dina ord var
ännu större och ännu falskare
men mina tårar bara rann och allt
jag kunde tänka på var krossad metall

och du valde bort mig för lungcancer
dimma och en kärlek du förstod dig på
och nu träffas vi inte mer för
drömmen krossades och dina
falska ord föll platt

nu är allt bara hat och svart
men allt jag ville var att rädda dig
förlåt men du betydde något
som inte kan förklaras i ord
för jag kan inte förstå det själv

men vi ses inte mer och jag
har bytt all min kärlek mot
saknad nostalgi och höga höjder
och frosten har lagt sig över sommaren
som var din och min sommar
men aldrig vår

och det där med att stöta bort någon
för att inte kvävas själv blir tillslut
ett måste

förr eller senare blir man ändå bortstött