Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Att vara utan dig, eller kanske är det rädslan att förlora den jag är med dig...men det tror jag knappast... för jag hatar mig själv med dig


I rädslan att förlora oss

 

 

Ugnen bränner mina händer

av aska jag sedan blev

när kvällen sedan kom

och tiden fick gå om

så stod jag vid min spis igen

lagade till dig kärlek när du senare kom hem

och så går tiden om

om och om igen

 

Ibland säger du saker som du är allt för mig

och jag vänder mig och och ser på dig

med grytlappar på mina händer och pansar för mitt hjärta

ler jag glatt mot dig och döljer så min smärta

för rädslan att förlora en kärlek så som din

den rädslan är så stark att den sluker tiden min

och så går tiden om

och mina händer bränns

för rädslan för orden jag sade till dig igår

har ännu inte genställts så

på nålar får jag gå

på nålar får jag sova

tills den dag du säger dessa ord

som jag till dig sa

långt innan rosorna du gav

blev till våran jord igen

Jag älskar dig

den dag du säger till mig så

då blir mina nålar spik

och allt som hörs till slut i hjärtat mitt

är min rädsleskrik




Fri vers av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 245 gånger
Publicerad 2007-08-30 01:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*