blåsvart skymningsljus

sjön låg stilla och allt var tyst
när hon hörde orden

snälla
ge mig liv

en viskning så mjuk
så tyst att den knappt hördes

fröken mörk såg sig om
vind vinkade genom granar
men ingen annan hon kunde se

hon plockade en sten från stranden
och vägde den försiktigt i sina händer
innan hon

kastade den långt långt ut

ringar över ytan
och så kom rösten igen
svagt

vem
skall kasta första stenen
vem

vill ge mig liv

hon rös och vände sig om
skyndade sedan stigen därifrån