När flickan mötte kärleken
var den så stor, het och varm
och hon
så frusen och liten

När flickan mötte kärleken
talade den stort och mäktigt
och hon
blev stum och orolig

När flickan mötte kärleken
vars famn är trygg och lugn
var hon
så vilsen och huttrande

Hon frågade:
vad har JAG att ge?
och trodde
att en gåva
alltid förvandlas till skuld

Kärleken svarade:
Du har dig själv
din lilla famn
din blick
det är vad du har att ge

Och det är ju ALLT du har att ge
räcker inte det, tror du?

Flickan somnade till slut
lugn, trygg och varm
med kärlekens hand
vilande på sin kind