sa hon och smuttade på kaffekoppens slitna kant och jag åt lite mer glass i väntan på att hon skulle börja gråta men det hände aldrig och jag visste inte om jag borde säga något sorgligt så det skulle börja rycka i hennes underläpp eller om jag bara skulle vara tyst för att slippa gråta själv när hon väl satte igång så jag sa något om vädret men önskade i samma sekund att det var jag som dött istället så att jag inte behövde sitta här äta glass och prata väder som alla andra vanliga dagar då inget annat hänt