Ännu klöser du
med vassa naglar över min rygg
medan någon annan formulerar
vackra ord med sina på mitt bröst

Jag har för länge sedan
försökt begrava minnena
Men de skaffade rötter
och växte upp lika fort igen

Då jag åter får se dig
förvandlas mitt mörka djup
till en blomstrande sommaräng


Jag vill vara ärlig
men hur kan jag vara det
när det förgångna vill stanna?

Hur ska jag kunna lägga löften
när de inre blommorna
omvandlar orden till lögn?

Finns det något ogräsmedel
som biter på denna sortens växter?