Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fjäderfall

 

Du slet av mig vingarna
som du satte dit förra julen
då när jag var din ängel
nu
förkastade du mig till underjorden
tillhör de fallna änglarna
som inte kommer överens med jorden

Du sa du inte ville veta av mig
mina vingar hade gulnat
för länge sedan
din ängla projektion
var längre inte god nog
åt dig
du kallade mig maskäten
föruttnad
fjäder efter fjäder
föll till marken
för varje sarkasm som
skreks ur din mun...

men det du inte såg var
att du blev ondskan
som du projekterade på mig
så när jag tittade upp
och såg mig själv
skymtade jag änglavingarna
i vattnets krusningar
dina låg bredvid dig
på marken som fallna
gula löv




Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 343 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2007-09-22 23:52



Bookmark and Share


  Horatius
Återigen har du lyckats... verkligen bra. Texten är behaglig att läsa rakt igenom.
2007-09-23

    Maria Malm
Bra ordval, bra berättelse.
2007-09-23

    Oprofessionell
\'\'i vattnets krusningar
dina låg bredvid dig
på marken som fallna
gula löv\'\'

sluter är makalöst bra
2007-09-23

  charlotte hedendahl
Stark,smärtsam och ändå ljuv!Fantastiskt slut!
2007-09-23

  Gawain
Starkt. Ett ord som kommer av sig självt. Jag läser in mycket av dess värde i dessa rader. En mogen inre styrka. Gillar det..
2007-09-22

  Patrick K
Fin text, enormt bra avslut!
2007-09-22
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund