Vattnet möter månljuset
och allt känns annorlunda
i några minuter
Och ljuset dansar på ytan
och glimten i ögat
tindrar bort
I takt med andetagen
och jag vänjer mig
vid det vackra
Isen tinar
och jag går under

Och jag känner kylan krypa
på huden
Och hur orden kravlar sig
ur munnen

Frågan är om jag är
under vatten
Eller om mina lungor
Bara tar in vatten

Och alla ord som fastnat
på huden och bränner
Lämnar ärr
sår
förtvinade år


Du är fortfarande kvar
efter allt fördärvande
Och leendena som
smyger över mina läppar
är förrädiska
Som vädret om hösten

Och jag är vemodigt vacker
i en skrud av tappade bitar
från en förlorad värld
Livet sipprar ur de döende
och kyrkans spiror
syns inte
från världens ände


Och dina lögner
äter upp min tillit
Så jag fyller mig själv med vakuum
jag får inte plats inuti mig själv längre

Jag tror att det är dags
att tappa lite löv
Och gå vidare
naken och bekymmerslös