Över vita dunfjädrande vidder
färdas du med iskristaller i ditt hår
ur auburgine färgad himmel
snöfall betäcker lager på lager
bäddar in värmer jorden

Den kristall klara natten
formar små istappar i
dina ögonbryn
färgar solen
mörkt purpurröd
när du talar
tystnar orden

dina ögons prisma
speglar all evighets längtan
förgyller marken
med stjärnklar glans
ur all tidsepokers väntan
höjer du svärdet
slår höljet av illusionen
när du nedstiger
från himlen
slungar din klinga
faller tvivlen
åter spirar
växtligheten