Inte konstigt gravitationen
håller oss nere

när känslans förstämning
håller oss fast
fjättrade vid anklar

tunga blir våra steg

När livet hugger i sten
fragmentationer lossar

bit för bit

Tidens tunga epok slår mot
fönsterrutor
krossar klarsyn
glassplitter trasar
sönder fotsulor
trasslar in oss
i vemods sången

 klagan ekar i vinden
vänder andra kinden till

när jorden skriker ut sitt avgrundsvrål
från eoner av tänkande förtryck

hela jorden stormar

svarar vi endast med ett axelryck
vädret är så konstigt nu

hur vore det om
vi lättade tankar
med romantiskt sinne
skulle fjäderlätt
flyga mot skyn

sprida kärlek o lust

då skulle jorden

dansa