livet rinner
genom
fingertopparna

förångas

eteriskt

är i vacuum
ända sedan du
försvann
ljudlöst
som ett tyst skri
andas jag kort
andfådd av
sorgen

livet blir
aldrig

och alltid
mer

att du återvände

inte kan jag säga till dig
att du krossade mitt hjärta
tog mitt livsmod
slätade ut mina skrattrynkor

ditt straff är tillräckligt

livslänge
bar jag dig
och oron

som också du
omfamnar

__________________________________________________________________________________