Mannen han tar sig sina svarta stövlar på

Klär sig efter dem och efter väder och efter marken han går på

Klär sig efter känsla och begravning

Går lunkande sakta försöker att inte trampa på all hundlatrin

Ägare till skabbiga gamla vildhundar torkar inte upp

skiten de slänger omkring

Vilka svin!

Gubbaröra och svin!

Vid kanten till sonens hans grav

Han bosätter sig i söder söder

Ser ut över havet och ser då vilket väder

Och skor han ska hålla

Åt vilket håll vinden blåser och ska hållas

I hatten han bär på sitt tunnmattade huvud

Mannen han tar sitt paraply

Alla regndroppar från hans kinder får paraplyet att väga bly

Och han orkar inte gå så långt

Nej han tar sig för hjärtat spänner och klämmer där i

Nu är denna man i döden där han klagar på Gud om hundlatrin

Sonen och han de fiskar med halmstrån i munnen med en tanta så fin

Fiskar fåglar från moln och håll

Håll dit vindarna blåser

Och de dinglar med nakna fötter

Viftar åt alla flygplanen

Åt alla gamla tanter och hundar kastar en sten på en ruta

Skrämmer skiten ur tanten och hunden den lilla nya

Ja nu är han död och det är hon med

De står, sonen och han och klagar på Gud-runn:

Plocka upp efter din hund

Plocka upp efter din hund

Se på alla skitiga barn, få skuld!

Sedan faller hon in i sin kropp igen

Nöjd sitter mannen och sonen

Världen har blivit en smula bättre och det tack vare dem

Nu kan de fiska lugnt igen

Napp och de blir glada

Middag och de blir mätta

Regn och de blir våta

Sol och de blir torra

Det var allt för denna gången

Farväl aufwieder zen eller hur det nu stavas

God natt vi ses igen när det klagas

Farväl farväl sades från oss och den gamla tanten