en dikt om att lyckas krypa tätt
och ömt tillsammans
JAG ÄR BJÖRNEN
Jag är björnen
vaggande fram
med raggig päls
och blicken långt fram
jag stöter omkull
barn och andra mänskor
och ibland säger mina ögon
förlåt
Jag är björnen
som undrar
om jag är styrka
eller värme
tyngd eller kraft
Jag är björnen
en blandning av
klumpighet
och smidiga rörelser
med vassa klor
som jag förvånat
ser kan skada
eller skapa kärlekssår
Jag är björnen
som är en nalle
fylld av styrka
när du tvinnar
min toviga päls
mellan dina fingrar
och får mig att
brumma lågt
i njutning
Jag är björnen
som sänker min tyngd
försiktigt
över din längtanskropp
och nafsar
hänsynslöst
med mina tänder
i din axel
Men vi går alltid
i ömhetside
tillsammans
när natten
och kylan kommer