Känslan kan glöda i oss
och sömnen kan skina med sin frånvaro
straff för våra tankar och synder
omsluten av svart
omsluten av natten
endast skenet från en skärm som avslöjar mig

Men ändå
när jag håller din lilla hand i min
och jag stryker med handflatan över din kind
som är sträv och trygg
så är synden ändå där
för jag kan inte låtsas att jag är din, inte mer
kan inte nöja mig med ett grådaskigt sken
som lyser vaggandes på väggen
men jag är ju din

jag är omsluten av svart
bara mina tankar som håller mig vaken
som enda stöd åt min sömnlöshet
men jag kan tänka mig din värme även här
mina bröst pekar åt norr för att följa dig
även om jag inte vill