Hon lämnar mig alltid med den konstigaste känslan.
Sista gången vi ses och
inga varma ord
Du är hård
jag mjuknar inför dig,
du ser rakt igenom mig
med dina sylvassa ljusblå

Vi var
farliga och små och vår värld var
den där parken och skolan och allt in i
minsta detalj

Men allt bedrog oss
och klädde av oss
nakna inför världen som
växte och växte och
lurade spritsystrar kröp på marken i
alldeles för svarta kläder och
bildade nya stigar för oss att
fly iväg på
långt bort från
skolgårdar och asfaltsbröder och
hela jävla bubblan sprack.

Här är vi nu
fem år senare
tvåhundrafemtio mil upptrampad stig emellan oss
men
ingenstans att springa med barfotafötter längre.

För det ligger glas överallt från våra gamla
cider 7.0
vi skär oss och blöder och fotspåren är röda men
nu springer du ändå,
och jag med
för vi går i sjuan igen och
hela världen har precis öppnat sig för oss som ett
stort rött jävla
fotspår och
ingen kommer någonsin få
trampa på oss igen.