Detta är en kort novell ur kampen mellan gott och ont.

Berättat ur en ängels perspektiv på hennes forna liv och slut.

Stadens ljus.

Perspektiv från himmel och helvete

En ängels historia och en mördares passion

Från himlen kan jag se hur min sista dag i livet tornar upp framför bilden av staden.

    Ensamma verkade alla vara, tomma gestalter med huvuden begravda i jackor, hår som fladdrade likt slängkappor. Grå och ensamma såg de alla ut. Kroppar klädda i vad som kan liknas vid klädtrasor och tjocka filtar vandrade näst intill osynliga i vintermörkret.

I höstens mörkaste färger svepte de över stadens spöklika vinterlandskap.

Och jag, en tok i gul overall. Ett barn som ingen verkade lägga märke till, på rymmen ifrån ett hem där pappa aldrig kan vara pappa och mamma aldrig får vara mamma. I sakta mak med fötter bedövade av kyla kändes det som om jag flöt fram över stadens alla ljus.

Ett avbrott från en svart stjärnhimmel var nog jag. Vinterns dimmiga ljus lade sömnigt sina armar runt mig. Men jag stannade inte utan fortsatte att gå, flyta fram till en lekplats där vindens fötter trippade över den isiga sanden i sandlådan. Där vindens andetag och röster målade stunden grön och blå. Färger födda ur stundens grå.

    Historien börjar. Min gula overall verkade lysande i natten, ändå såg ingen mig. Natten var tyst, så bedrövat tyst. Den sovande staden bröt då plötsligt ut i ett knyst. Liten och förvirrad såg jag mig om med ögon stora och blå, sökte efter vad som fötts ur en natt så grå.

Snurrade troget på min gunga. Inte rädd för något var jag sa mamma alltid.

Och en man som ur skuggorna reste sig vandrade fram till mig på stilla fot, han verkade nästan rädd för att vandra på vårt klot.

• - Hejsan lilla flicka, vad gör du ute så här sent? Log han vänligt. Han viskade orden som om de bara var menade för mig, som om varenda stavelse var en hemlighet.
• - Hej, viskade jag tillbaks med min barnsliga röst. Jag hade alltid sådan när jag var liten. En naiv liten sexåring, det var jag. Något i hans ögon verkade glänsa till varje gång han såg på mig. Jag var nog ett vackert barn, tunna gyllene lockar inramade mina barnsknubbiga kinder och de blå ögonen verkade stora och oskyldiga i mitt barnansikte.
• - Hur gammal är du? Frågade han och snörvlade till medan han med stor hårig hand torkade sin rinnande näsa.
• - Sex, svarade jag glatt och höll upp fingrarna för att visa hur stor jag var, det var ju därför som mamma inte var med mig hade jag tänkt. Jag var en stor flicka nu och hon fick ändå aldrig vara mamma för pappa. Bara mammor följer med sina barn.

      Ett stjärnfall sken upp mannens fårade ansikte, hans ivriga uppsyn och de djupa vecken i pannan. De stora buskiga ögonbrynen verkade vila på hans ögonlock. Han påminde mig om en varg. Men jag var naiv, naiv och ung som man bara får vara en gång i livet. Min unga ålder skyddade mig ifrån misstankarna.

• - Vill du ha godis?, frågade han efter att ha stirrat på mina ännu knubbiga barnaben vilka dinglande under den gula overallens tyg. Stilla vaggade han på gungan bredvid min. Hans andedräkt var unken och doftade av sprit och ättika. Jag tyckte genast om honom, han påminde mig om pappa.
• - Ja!, ropade jag ut och han satte ett strävt finger mot mina narriga små läppar. Hans finger doftade av jord och något sött. Vad det söta var kunde jag inte förstå.
• - Vi måste vara tysta så ingen kommer och tar vårt godis, sade mannen med allt hesare röst. Vi måste gå in där borta och se om vi kan hitta det, det blir som skattjakt, log han ännu och såg nästan galen ut i sin ivrighet. Han pekade bort mot skogsdungen på andra sidan av lekparken och jag var naiv, naiv och dum som man bara får vara en gång i livet.

Platsen var mörk, nästan svart och jag såg mig lite rädd omkring innan han tog tag om min lilla hand och jag var naiv, naiv och glad, så som man bara är en gång i livet.

Ännu lite rädd tryckte jag hans hand och gick trevande med honom bort mot skuggorna innan jag tvärstannade.

• - Jag vill till mamma, gnydde jag och hans tålamod verkade då vara på väg att brista och han nästan bar min skrämda lilla kropp in i mörkret och jag var nära att börja gråta långt innan jag väl gjorde det. Han satte mig ner på något fuktigt som krasade till varje gång jag andades snörvlande eller rörde mig. Från min lilla knappnäsan rann något som kunde liknas vid sperma, det var gult och tjockt och smakade sött men detta var inget jag ännu visste. På teve hade jag sett sådant jag inte fick se om det. Jag var plötsligt förkyld och mina stora oskyldiga ögon tappade tårar. Mina snyftningar var dova när han började ta på mina runda kinder, nypa lite i dem och sedan pussa dem. Hans läppar var varma och när de utan förvarning våldsamt började kyssa mina små snoriga läppar var allt jag smakade något unket och sött, snor och varm andedräkt. Som en soptipps andetag stormade hans andetag nu över mig. Och hela min kropp skakade och min gula overall var täckt i ännu gulare urin. Hans blick på mig var gillande och han verkade njuta av mina tårar och mitt snor som han ivrigt slickade upp med sin korniga tunga. Hela mitt ansikte var dränkt i hans saliv och stank. Han började dra i overallen. Jag skrek och grät och fäktades med korta armar. Motståndet verkade både tända och förbanna honom, han tog tag om min krage och ryckte våldsamt i den medan han dovt väste åt mig att vara tyst. Hans ormliknande armar slingrade sig innanför overallen innan han gav upp att försöka ta av den. Jag darrade något fruktansvärt och jag var kall och nerkissad. Jag hade varit naiv, så där naiv som man bara är en gång i livet.

Någonting blänkte till i månljuset och sedan log han brett, jag trodde att det var över. Så rädd och frusen ville jag bara hem till mamma och pappa som aldrig kunde vara pappa. Med uppspärrade ögon lade han det blänkande i en hög av våta löv innan han drog fram sitt stora håriga kön. I vinterkylans så kunde jag känna stanken vilket den drypte av, ruttnande makrill. Han drog sin smutsiga hand upp och ner över penisen medan han njöt för fulla drag av mina skrämda snyftningar. Förlamad såg, en liten flicka, jag på hur den svarta skuggan av mannens penis växte, livrädd för vad som skulle hända. Det tog bara någon minut innan han tog ett hårt tag om mina tunna blonda lockar och drog ned mitt runda barnansikte i sitt skrev. Där han sprutade ner mina tårdränkta kinder och min skrikande mun fylldes med det tjocka gula, det smakade som råa ägg och jag kräktes till hans stora missnöje. Han försökte samla sig någorlunda för att fortsätta.

• - Sch lilla gumman, sluta vara en stygg flicka nu, sa han åt mig men jag kunde inte vara tyst jag var för rädd och jag skrek.

Jag skrek något så våldsamt. Ett skrik som sedan skulle förfära så många olika människor. Alla de gråa som vandrade med ansiktena begravda i sina jackor skulle se upp och yttra sina första ord ur dvalan som aldrig sedan skulle upphöra, ett snyftande. Ett våldsamt snyftande i natten. Med ögonen uppspärrade så extremt såg han ut att när som helst kunna explodera i sin ilska. De mörka ögonen såg ut att vara på väg att tränga ur sina hålor. Han räckte sig efter det blänkande i lövhögen och allt hände på omloppet av några få sekunder. Hugg efter hugg högg genom min kropps vita hud, blodet stänkte upp över hans ansikte. Kniven kom farande, mitt skrik ekade genom morgondiset och den gula overallen blev aldrig gul igen.

I himlen växer jag för jag, från livet kan jag bara se genom hans ögon och sinnen. Mina ögon var slutna och jag var borta, egentligen. Med distans kan jag se efter döden.

Den söta smaken av blodstänk smakade bra på hans läppar och han slickade i sig en del innan han drog den svarta tröjärmen över sina svullna läppar.

• - Sch gumman, vyssade han till den kalla ljudlösa kroppen. Den lilla döda flickan höll han nu efter att i trans ha våldtagit hennes döda oskuld i sin famn. En katt kom strykande förbi vid träden femtio meter bort.
• - Sch! Utropade han och nästan slängde bort den lilla kroppen som om hon inte var mer än en trasdocka, säker på att det var hon som gjort ljud ifrån sig. Innan han lämnade den sargade lilla kroppen ristade han nynnande in stadens namn och årets årtal på hennes mjuka ännu varma kinder, blodet rann och han torkade nästan lyckligt bort det. En bit av den gula overallen skar han av och lade den i sin ficka efter att ha kysst den blodiga tygbiten länge och väl och doftat in hennes doft, rädsla och all hennes oskuld.