när alla andra liv pågick

undrade du vilken tid bussen skulle gå

min egen tidtabell var försvunnen

jag hade ingen aning om destinationen

någon berättade den i min barndom

mindes lösryckte råd

som jag snabbt glömde bort under alla rus

men du stod där, envist med kartan i handen

du hade redan märkt ut din resa

som vaggade in dig i trygghet

jag bara skrek

"att i det förutbestämda var alla hjärtan kalla, människor döda och du, du var en svikare och förlorad själ"

 tur att jag inte hade pengar till bussen