Ett...två..tre, fyra, fem, sexsjuåttaniotioelvatolvtrettonfjortonfemtonsextonsjuttonarton

tusen

stygn funna på bara mitt hjärta enbart, mamma

Hela min lilla kropp är ett ärr

ett vandrade ärr har hon fött, pappa!

Vill du skrika, lämna oss nu

gör du det du lilla du

du gjorde det ju så väl

en gång

I glaskupor stora som himlavalv

och små som en skokartong

packterar de mina kvarlevor, mamma

Pappa, Låt oss fortsätta med vår jargong

Du och jag mot världen i en skokartong!

Du sa du älskade mig ville ha mig där du var stolt

Men Här! är din chans, har du ångrat dig?

Det gör inget om ni vill lämna mig nu

jag har ändå ingen plats för er

i min skokartong

Syster, din syster är inget säkert kort

trehunrdatusen dödliga strålar ur hennes ögon blott

du borde vända om och som vanligt flyga, flyga bort

Daniängel, du borde vända nu

sluta ljuga och säga dynga som Du Bara Du

Du vill inte ens äga mig och

ditt väldiga kön, rött och bultande

vill ändå inte bo i mig

Till skydd duger jag enbart, för dig

ett lik i kriget som du gömmer dig under är jag

är jag endast till nytta efter min allra sista dag

kan ni säga att jag dög

och ni fann mig i mitten av kriget

och jag var död

Kan ni säga mer än farväl efter alla mina ord

efter denna tid då jag förpestat er jord

Snälla sluta låtsas och låt mig kvävas

kvävas i mitt bo, i min skokartong