Javisst
Vilken sorts man är jag?
Varför blev jag inte Dalai Lama
eller åtminstone
Erik Svantesson?
Han som strävar sina 8 timmar
kommer hem nöjd
i grå Volvo
till Köttbullar och gräddsås?

Han som kysser Janette
och får två kramar
av sina barn
och är en rättskaffens lycklig man
utan att ens veta det själv

Som aldrig tvekar i livet
mer än vilken sorts
gräsfrö han ska så

Vad är jag för en man?
Som drömmer om kärlek
och liv?
Som alltid älskar
till den yttersta gränsen
av njutning
i kropp och tanke
och nöter hål
i alla livspassioner?

Vilken sorts man är jag
Farlig? Ofarlig?
Jag har blivit kallad båda.
Nalle eller björn?
Intiativlöst mähä?

Varför står jag stadigt
kraftfull och trygg
med ögonen fyllda av tårar?

Eller är jag en felande länk
mellan
egoism
och självuppoffring?

Varför är jag en man
som ständigt tänker på det här?

Varför kan jag inte
följa hälsosamt präktiga normer
och vara försiktig
ljummen och förnuftig?
Och inte alltid förvånat
tvingas att be om ursäkt
med sammanbitna tänder?
 

När Weibulls Villablandning
vore det självklara valet?