– Nu har nog palten kokat färdigt. Då sätter vi oss och äter.

– Ja den borde nog vara klar nu, tar du fram tallrikar?

- Mm, men var är dom, visst fick du fler än så här?

- Jo, men några var trasiga.

- Ja, då är det ju bara att slänga.

- Jo.

Morfar och mamma springer runt och fixar medan barnbarnet sitter vid bordet och beställer sylt till sin palt. Morfar kommenterar att smöret är vegetabiliskt av omtanke mot dottern som är laktosintolerant. Hon upplyser tankspritt att alla sorters smör går bra samtidigt som hon dukar fram. De sätter sig och hugger hungrigt in på maten. Palten smakar precis som den förväntades smaka och morfar utbrister glatt att det var minsann en mysig middag som man slapp äta ensam.

Dottern ler mot honom och ser på sonen som dissekerat sin portion väl och blåser på sitt smältande smör i palten.

– Vad gör du? frågar hon.

- Smöret rinner, blev svaret.

- Jo, det brukar göra det svarar hon.

Hon minns de gånger hon suttit som barn och betraktat hur smöret långsamt smält i gropen på palten där fläsket legat. Det pillades alltid bort för som barn tyckte hon fläsk i palt var äckligt. Skar man i den halva palten så rann smöret ut i små rännilar ut över tallriken och blandade sig med lingonsylten. Roat såg hon att sonen var lika upptagen med samma bestyr denna gång.

– Nu vet du det att för att få skägg när du blir stor måste du äta minst tre paltar säger hon allvarligt och uppfordrande till sin son.

Han ser på henne och ser med rätta fundersam ut.

– Se på din morfar så ser du att han alltid ätit minst tre paltar varje gång det dukats fram eftersom han har skägg.

Morfar nickar ivrigt mot barnet som riktat en undrande blick mot honom. Morfar ser lika allvarligt på den nu leende pojken.

Mamman fortsätter sin undervisning:
– Om han ätit fyra paltar så hade han haft hår på huvudet också!

Nu kan hon inte hålla sig längre utan skrattar högt. Morfar skrattar med och pojken flinar. Han är van sin mammas och morfars kommentarer, vet att de bara skojar med honom.

De pratar glatt vidare om släkt och vänner och god sylt och annat som sig bör vid en trevlig middag.

– Morfar, du är så fin, utbrister pojken. Dottern och barnbarnet ser beundrande på morfar där han sitter i slips och skjorta. Han ska åka iväg där det krävs lite finare kläder efter att de ätit. Då åker de åt varsitt håll, morfar till sin uppklädda samvaro och dottern till en dansträning där sonen brukar springa runt och leka tills hans mor behagat snurra färdigt på dansgolvet.

– Men visst delar vi på den där sista palten som ligger kvar, skär upp den du så tar jag andra halvan, utbrister morfar, den kan inte få ligga kvar där och skämmas.

Dottern håller med och de mumsar i sig den sista palten och när den var uppäten ser de på varandra i samförstånd.

Kaffe!

– Visst ska du ha kaffe du med? frågar hon sonen.

– Nej, kaffe är inte för barn! upplyser han bestämt.

– Men det är väl klart du måste ha lite kaffe, annars får du inget hår på bröstet när du blir stor! replikerar mamman.

– Jag vill inte ha hår på bröstet utbrister han trumpet. Sonen börjar vara lite trött på sin mamma för det är ett gammalt skämt från henne som hon skrattar åt. Konstigt med vuxna att de aldrig kan byta sina skämt någon gång.

De vuxna dricker sitt kaffe ur varsin färgglad kåsa i plast med reklamtryck på och de surrar glatt vidare om det mesta mellan himmel och jord. Pojken undersöker noggrant innehållet i en pepparkaksburk och stoppar begärligt i sig några kakor.

– Nej, nu måste jag åka, utbrister morfar, låser du efter dig? Nyckeln hänger där, han pekar mot spiken där knippan alltid hängt. Dottern vet att den finns där och nickar jakande medan hon blåser på sitt kaffe och med en van handrörelse stänger pepparkaksburken för att stoppa sonens framfart.

Morfar pussar och kramar sin dotterson och kramar sin dotter och försvinner snabbt ut genom dörren mot sina planer för kvällen. Dottern och dottersonen går senare ut och låser efter sig och hoppar in i bilen och kör iväg. Det har varit en mycket trevlig middag.