Tystnade kryper på väggarna
krälar i ledningarna
Och orden stryper mig
slingrar sig i blodkärlen


Och handen knyts runt
dig, din röst, telefonen
Och hjärtat hängs ut
i ett nätverk av svek


Du klär mitt ansikte i tårar
och syr ihop din mun
Vakuumet som uppstår sårar
och rymden mellan oss växer
Skotten på valvet blir fler,
Fler och fler




Och jag påminns om att
när man dör kommer man
till himlen


Men min himmel är den tomma plats
i ditt hjärta jag aldrig verkar fylla