Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en tornsvala
landar aldrig på marken
pga av sina långa vingar skulle den aldrig lyfta igen.



DIN TUNGAS TORNSVALA

Trötthetens bruna fågel
gräver klorna djupt
i min nakna hud

Under dina magiska
fingertoppar
lyfter den
släpper greppet
svepande vingslag i natten
rör upp damm och ljus

Din tungas tornsvala
störtdyker
som ett eko
mellan mina läppar

Jag känner
hur den skriker
vibrerar i min bröstkorg
lyfter susande
ljumma vindar
längs min hals

Lyfter
mig högre
än jag nånsin trodde
jag kunde komma
samtidigt
med dig




Fri vers av Jan Linderoth
Läst 209 gånger
Publicerad 2007-11-05 17:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jan Linderoth
Jan Linderoth