Så många män jag mött

och några har jag älskat och

några har kanske älskat mig.

Några av dem har slagit mig

några av dem har lämnat djupa sår

i min själ och på min kropp.

Jag längtat så efter kärleken

jag ännu ej funnit.

Jag tror jag hittar den inom mig

till sist.

Slagen de gett mig har bleknat och försvunnit.

Orden som sas däremot etsade sig fast,

Brändes in i mitt hjärta.

Nu jag minns de ord som sagt.

De slag jag fått.

Allt rivs upp igen.

Jag stänger om mitt hjärta.

Jag smiter ut en bakväg.

Ingen ingen ska få göra det igen.

Men den stora frågan kvarstår.

Varför??

Varför nu igen??

Får det aldrig bli bra?