fröken mörk fann sina bortkastade tankar
snyggt förpackade i en kartong

antagligen
skulle hon aldrig komma sig för
med att ta dem till den kommunala soptippen

de fanns kvar där år efter år
nedskrivna i ett slitet kollegieblock
med ett blått bläck som inte verkade blekna

hon bläddrade och fann
tårar som aldrig riktigt ville torka in
förträngda känslor från en handskriven text
och skratt

som aldrig skulle landa

med en suck stängde hon åter lådan
och sköt tillbaka den till sin ursprungliga plats
kanske

lite kaffe vore gott