Du sista dagens septemberbarn
hur vacker var inte din längtan
ditt hjärtas trofasthet
och din klarhets rikedom

varför grumlades källan

döden kom och skingrade
dina tankar
ånyo stod du avklädd,
naken och brände dig
på solens strålar

ditt liv en födslovånda
du sista dagens
niomånadersbarn

så ont och skönt ditt liv
reflekterade vitt och svart
i dödens klara ljus
liv fick liv...

det mörka blev ljus
och steg åter in i natten
livets samsara ditt arv att bevara

du sista dagens septemberbarn